Senast Ante Björkebaum spelade en fotbollsmatch var i februari 2014, i träningsmatchen mot Hammarby på Cypern. Den gången blev det knappt 30 minuter, sedan var det korsband han rehabiliterat i ett år av igen. Nu har han tagit sig tillbaka igen, och den här gången är det på allvar. Efter att ha gått i full träning för två månader sedan var han väl förberedd när han idag gjorde comeback i matchspel. Det blev 45 minuter i Sirius 2-1-seger mot Brommapojkarna i U21-serien på ett soldränkt Löten. Då är ju frågan, kändes det ovant att spela match efter att i princip inte ha gjort det på två år?
– Lite var det det. Det är såklart skillnad på träning och match, det känner man. Det är lite jobbigare med flåset. Men kroppen kändes bra, knät kändes bra, och det var det som var det viktigaste kanske. Sen kan man önska lite mer i timing och så, men det kommer, säger Ante Björkebaum
Något mål blev det inte i comebacken, även om han tog sig till en hel del avslutslägen.
– Ja jag gjorde ju det. Berg hade väl två inspel, något som jag försökte skarva när jag trodde målvakten skulle komma ut, men det gjorde han inte. Det andra tajmade jag helt fel, det kändes som att det skulle komma en studs och jag skulle slänga mig men jag borde bara ha stått. Så det var lite feltajming, men så är det, säger han.
– Jag trodde väl att det skulle gå lite bättre kanske, men hyfsad debut måste man ändå säga. Visst, jag har nästan inte spelat på två år, men det har känts bättre på träningar, det kan jag säga. Det tar ju ett tag, många som inte har spelat fotboll tror väl att det är samma grej att träna och spela match, men man känner hur stor skillnad det är. På träning är det nästan aldrig längre än åtta minuter innan det är vila, här är det en fyrtiofemma utan vila, och nu satte vi hög press och det är ganska jobbigt. Men jag hade väl väntat mig lite mer, och förhoppningsvis att jag skulle göra något mål, det var väl det.
Sin självkritik till trots var det en mycket lovande insats som Ante bjöd den relativt stora publiken på ett närmast somrigt Löten på, och han tror själv inte att han har särskilt långt kvar tills han även kan synas på Studans gräs för första gången sedan hösten 2012. Kanske redan på lördag?
-Jag hoppas det, alltså jag kan ju vara med på bänken. Startar jag matchen så måste jag nog gå ut i halvtid (skratt). Det känns alltså, det var jobbigt, men jag ska vara tillgänglig för spel nu. Jag har ändå tränat fullt i åtta veckor, och så en halvlek U21, så matchklar är jag. Men bara för ett inhopp tror jag. Det gäller att komma in i det på något vis.
Hur som helst är den av många hett efterlängtade comebacken nu avklarad, utan minsta bakslag, med en seger och en bra insats att ta med sig framöver.
– Det kändes jättekul. Det här har man sett fram emot. Men sen är väl den riktiga debuten när man spelar med A-laget, för lite skillnad är det. Men det är skönt att ha gjort de första 45, säger Ante, som alltså snart kan komma att göra Superettandebut.
– Ja det också, det har jag inte tänkt på! Förhoppningsvis på lördag, när vi leder med 7-0 kanske man kan hoppa in, säger han med ett skratt.
