Kebba Ceesay kom till Sverige från Gambia när han var 13 år. Han har fortfarande både två äldre bröder och andra nära släktingar kvar där och det är med stolthet och värme han talar om sitt Gambia. Men också med viss oro över vad som skulle hända om det blev så att smittan slog till där.
” Jag försöker ta det lugnt och håller kontakt med mina nära och kära, både här i Sverige och i Gambia. Jag har ju både familj och barndomsvänner där. Just nu är det ganska lugnt men man är ju orolig så klart när man har sin familj där.”
Hur ofta är du i Gambia?
” Jag åker ditt varje år och jag har ju två bröder och både fastrar och mostrar kvar där så Gambia är hemma för mig.”
Hur nära du följer du det som händer?
”Jag har ju vänner från min uppväxt och många av dem har det ju inte så bra ekonomiskt och skulle detta virus få fäste där så skulle det bli tufft. De som har pengar skulle ju klara sig men det är många som lever ganska fattigt så det är klart att man är orolig. Samtidigt är ju även mina vänner där lite oroliga för mig eftersom vi fortfarande tränar.”
Är det jobbigt att gå ner och träna med tanke på allt som händer, eller är det ett välkommet avbrott i allt som sker?
” Det är lite blandat. När man läser att folk dör och hur hårt det drabbar vissa länder så känns det nästan oseriöst att spela fotboll… Det är ju ändå faktiskt så att människor i världen dör. Men samtidigt är det vårt jobb och vi kan inte kontrollera allting. Man får ju lägga fokus på det man kan påverka.”
Hur känns det efter en dryg vecka på nybyggda Studenternas?
” Vi har ju regler att följa. Vi ska tvätta händerna direkt, sprita händerna, aldrig vara mer än några stycken i omklädningsrummet. Men vi är så privilegierade. Det är ju bagateller om man jämför med hur många andra har det. Man blir också rätt rastlös hemma så det är skönt att ändå få komma ner till Studan och träffa grabbarna. Man kommer ju ifrån allt som är. Sedan måste vi alla förstå att det finns en verklighet där ute där människor lider och även om vi inte är riskzonen så måste vi göra allting vi kan för att visa solidaritet med de som är i riskzonen.”
Hur påverkas laget Sirius av det som sker?
”Vi drar åt samma håll. Alla är medvetna om situationen och vi fokuserar på det vi kan påverka och vi försöker ta hand om varandra. Jag kanske inte är den som snackar mest i omklädningsrummet men jag försöker ta mitt ansvar som en av de äldre spelare.”
Hur ser Sirius schema ut?
” Vi tränar onsdag och sen är vi lediga över påsken. Mer vet vi inte. Vi får ta det lite som det kommer. Vi har en whatsapp-grupp där vi får information. Jag menar, även om vi tvingas byta om hemma så är det ju ingenting alls mot vad många yrkesgrupper tvingas vara med om just nu.”
Avslutningsvis, vad är viktigast för dig just nu?
”Ibland känns det overkligt, att vi faktiskt lever mitt i det här och nu. Nu får vi fokusera på rätt saker. Just nu är de som jobbar inom vården runt om i världen som är de största hjältarna och vi ska underlätta för dem genom att ta stort personligt ansvar i detta. Även om det kanske kan vara tråkigt att sitta hemma mycket så måste vi verkligen anstränga oss för att vara solidariska. Vi både måste och vill det.”
