Idag är det roligt att vara blåsvart. Efter två matcher utan mål och en tung förlust borta mot AIK senast kom så urladdningen mot IFK Norrköping. Första halvlek kändes som blåsvarts bästa fyrtiofem minuter den här säsongen. Sen kom laget ut och gjorde tre snabba mål och spelade ut serieledaren IFK Norrköping. Efter nittio minuter stod det 4–2 på resultattavlan och Sirius hade gjort säsongens bästa match.
Mot AIK fick Sirius aldrig riktigt möjlighet att få igång sitt eget spel med hög press och snabbt kortpassningsspel. När matchen mot Norrköping blåstes igång var det som att blåsvart ville visa att spelet som varit så framgångsrikt tidigare fortfarande fanns där. Från den första sparken var Sirius påslagna, intensiva och aggressiva. Pressen vi lärt känna Uppsalalaget för fanns i allra högsta grad där och Norrköping hade det riktigt jobbigt första tio minuterna.
Det här var en av Sirius bästa halvlekar den här säsongen. Laget inledde klart bäst, med högt tempo och intensiv press gjorde de det svårt för gästerna som mest bara fick slå ifrån sig. Blåsvart skapade dessutom flera möjligheter att göra mål, men det sista lilla saknades.
Allting funkade för Sirius första femton minuterna. Kontroll på spelet och dessutom flera bra chanser. Sugita sköt, Vecchia vek in och Björnström slog inlägg. Vecchia borde nog dessutom haft en straff när han bröt igenom försvaret och fick en smäll mot foten. Domaren friade dock, något tränare Henrik Rydström inte var särskilt nöjd med. Bra lägen, men bollen ville inte in.
Och så plötsligt ville den det. Efter en kort hörna gick bollen till Vecchia som på måfå lyfte in den i boxen. Den rensades högt upp i luften och landade hos Axel Björnström som stod strax utanför straffområdet. Han laddade upp för alla tiders volleyskott. Istället var skottet vad man på fotbollsspråk kallar en riktig strumprullare. Men som det skulle visa sig var det här en sådan där match där allt bara gick Sirius väg. Björnströms ”skott” blev en perfekt passning till Yukiya Sugita som blev helt fri och enkelt kunde placera in 1–0 i den tjugofjärde minuten.
Norrköping är dock serieledare av en anledning och var inte ofarliga. Christoffer Nyman löpte bra i djupled flera gånger och tvingade Lukas Jonsson till mer än en räddning. Inte ens Jonsson kunde dock hindra Norrköping från att kvittera i den trettiofjärde minuten. Efter ett bolltapp på mittplan gick bollen till Norrköpings Andreas Blomqvist som spelade den förbi Siriusmålvakten till en fri Christoffer Nyman som kunde stöta in kvitteringen.
Men Sirius tuggade på, och fortsatte att både ha kontroll på matchen och skapa chanser. Stefano Vecchia var mycket nära när han på en frispark sköt mot närmsta krysset. Norrköpingsmålvakten Isak Pettersson hann dock dit och kunde styra bollen över.
Med undantag för några få gånger som Norrköping hotade i djupled var det här Sirius halvlek. Blåsvart spelade med tempo och kontroll och borde nog faktiskt ha gjort något mer mål. Att det var serieledaren på besök syntes inte, och Norrköping var stundtals utspelade.
Andra halvlek började precis som den första. Intensiv press från Sirius mot ett bortalag som inte fick chansen att hitta ett eget spel med boll. Sirius spelade strålande offensiv fotboll, och bara fem minuter in på andra halvlek kom utdelningen. Efter lite oklarhet om vem som skulle ta bollen i Norrköpingsförsvaret stack Karl Larson mellan och stal bollen. I ett försök att ta bollen träffade en bortaspelare Larsons fot, han föll och den här gången pekade domaren på straffpunkten. Fram klev Mohammed Saeid, som den här säsongen flera gånger varit nära att göra mål men inte fått till det. Från straffpunkten var det dock inga teksamheter, målvakten gick vänster och Saeid sköt resolut lågt till höger. Bra straff och skönt för ”Mo” att få sätta dit den. Sirius var återigen i ledningen, och mer skulle det bli.
Blåsvart fortsatte med sin frejdiga offensiv och skapade flera lägen att utöka. Vecchia var ett ständigt hot på vänsterkanten och Sugita gjorde med små vrickningar livet surt för mer än en bortaspelare. Det var också han som satte 3–1-målet. Några meter utanför straffområdet vek han in från vänster och sköt med högern. Bollen var hård och hade tillräckligt mycket skruv för att ta sig runt en utsträckt Isak Pettersson i Norrköpingsmålet. Ett mycket vackert mål från Sugita som visade att han är minst lika bra med högern som han är med vänstern.
Sen rullade det bara på. Två minuter efter 3–1-målet, i den sextiosjätte minuten fick Sirius straff igen. Bollen gick på handen på en spelare i bortalaget och straffsparken var ett faktum. Fram klev allas vår ”Sulla luna”-dansande vänsterytter Stefano Vecchia och placerade in bollen till vänster från elva meter. Fyra mål på serieledarna Norrköping och det var inte på något sätt orättvist.
Trots en stor ledning backade blåsvart inte hem. Istället fortsatte de anfalla för att försöka göra fler mål. Norrköping gjorde några byten och tog sig dock in i matchen. Sista tjugo var böljande, även om Norrköping genom att flytta upp laget hade ett litet spelövertag. Gästerna hade också lägen att reducera både en och två gånger, men varenda gång stod Lukas Jonsson i vägen. Sead Haksabanovic hade ett gyllene läge att göra 4–2 med knappt tio minuterna kvar. Fri med Jonsson försökte han skruva in den i bortre, Siriusmålvakten fläkte sig dock fram och räddade med foten. Det var bara en av flera häpnadsväckande räddningar från Lukas Jonsson den här matchen. Som sagt, det var bara en sådan dag för Sirius.
Reduceringen kom dock några minuter senare. En frispark i mittcirkeln lyftes in i straffområdet där den nickades vidare till Ishaq Abdulrazak som dunkade upp bollen i nättaket.
Det blev dock inga fler mål och Sirius kunde spela av matchen. 4–2 mot ett Norrköping som innan matchen var obesegrade, och trots att två av målen kom på straff var det helt rättvist. Sirius utförde matchplanen till mer eller mindre perfektion, och visade att de är väldigt svårstoppade när allting fungerar. Norrköping fick aldrig chansen att komma in i matchen, och även om de hade chanser att göra fler mål var Sirius det bättre laget.
Henrik Rydström var av förklarliga skäl väldigt nöjd efteråt.
– Vi kommer till de här lägena vi vill och vi gör det på eget bevåg. Vi har tålamod, flyttar boll och hittar in. Sen får våra spelare visa hur duktiga de är på små ytor. Otroligt glad för det är ett riktigt bra lag vi besegrar.
Han var också väldigt stolt över laget.
– Det är klart man blir stolt. Det är som att se sina barn prestera i någonting. Vi tränare försöker ge dem förutsättningarna och man känner sig alltid bedrövad när man inte kan hjälpa dem fullt ut som mot AIK. Men sen visade de hur duktiga de är på att hantera att det kommer en ny match och gå ut och göra den bättre.
Efter matchen fick vi oss också en pratstund med högerbacken och veteranen Karl Larson, som stod för en strålande insats.
– Det är en ganska jämn match i första halvlek, vi har ganska mycket boll och kan kontrollera matchen väldigt bra. Vi skapar mycket chanser och tar välförtjänt ledningen. Sen är det lite surt att vi inte kan hålla den halvleken ut. Men jag tycker att vi kommer ut starkt i andra och bara kör på, berättar Larson.
Mot AIK tilläts ni inte spela riktigt som ni vill, hur skönt var det att hitta tillbaka till det spel som varit så vägvinnande den här säsongen?
– Det känns väldigt tryggt att veta att vi har ett grundspel vi kan falla tillbaka på. Det var något vi pratade om innan, att inte vika ner oss utan att verkligen tro på det vi gör och det gjorde vi idag. Stor eloge till hela laget, förklarar han.
Även Karl Larson var stolt över insatsen.
– Man ska inte sväva iväg, men det känns väldigt bra. Det känns som att vi tagit ett steg i år och det här är väl ett kvitto på det. Sen är säsongen lång och det är mycket jobb som ska göras men det känns verkligen som att vi har något nytt och det är väldigt kul att se.
Och straffen han fick med sig? Den var solklar, menar han.
– Det är en touch på min fot så att jag ramlar omkull. Då är det straff.
Oscar Fock
