Pandemin vi lever mitt i får ju stor påverkan på flera områden i våra liv. Det handlar om vår praktiska vardag, vår ekonomiska situation och våra relationer. För fotbollen har det som bekant inneburit inställda matcher, permitteringar och uppskjuten säsong.
Men hur påverkar det som sker lagets mentala hälsa och psykiska inställning och utveckling?
Vi har pratat med Sirius mentala coach, Ingemar Persson.
Hur fungerar laget och gruppen som du ser det?
”Jag upplever att det är en bra stämning i gruppen. De lyckas hålla en riktigt bra intensitet i träningarna. Jag såg när Stefano Vecchia skulle förbi Adam Ståhl på träningen i går och Adam gav sig tusen på att han skulle stoppa Stefano till vilket pris som helst. Sådana där matchliknande situationer såg man hela tiden och de flesta är verkligen på tårna trots att det inte spelas matcher. Det är fint att se.”
Vad är viktigast för gruppen nu när situationen är som den är?
” Jag tror det är viktigt att man kan koppla på och sedan koppla av. Annars syftar ju all träning mot ett bestämt mål, nämligen matchen om några dagar. Nu får man under träning försöka få till det där, vara påslagen fullt ut vid träning men också slå av när man tar paus och dricker vatten eller vad det kan vara.”
Jobbar du med spelarna på ett särskikt sätt nu?
” Jag har ju en del spelare som jag jobbar med. Men jag tror en viktig del i detta också faktiskt är att låta de vara lite…
Så man inte nöter ihjäl allting. När är jag på träningen så tittar jag noga hur de agerar. Alla har ju sitt sätt att handskas med den uppkomna situationen. När säsongen sedan drar igång, vilket vi hoppas att det gör, så kommer det bli ett tufft matchschema och då är det ännu viktigare med detta att koppla på och koppla av. Sedan har vi ju spelare som RÅP. Jag brukar säga till honom; dig behöver jag ju inte snacka med. Han är ju en ledare i allt han gör. Dessutom får han sin glädje nu genom att vara med på träningarna.”
Är det något du förvånats över?
” Kanske att gruppen verkar så harmonisk. De verkar trivas tillsammans. Man ser det på träningarna och och även efteråt i samspelet och så där. Jag tror att det kan underlätta att väntan på säsongen blir lite längre.”
Kunskapen och kännedom om det mentala i fotbollen ökar ju hela tiden. Hur ser du på den utvecklingen? Är det ett slags uppvaknande inom fotbollen runt betydelsen av det mentala?
”Det är ju mer vanligt inom individuella idrotter. Det är enklare i lagidrotter att dölja sig bakom andra.”
Fast det borde ju öka behovet av mental rådgivning. Att man tar det personliga och individuella ansvaret i ett kollektiv?
”Ja, absolut. Så är det ju. Det gäller att uppbringa den kollektiva känslan av att vi är ett. Jag minns Sebastian Larsson efter 0-0 borta mot Italien 2017, kvalet till VM. Han stod i teve efteråt och sade att han aldrig varit med om något liknande och att han var beredd att gå i döden för de andra i laget. En kille som spelat hur länge som helst på otroligt höga nivåer. En unik känsla där du gör exakt allt för de andra. Den känslan vill man ju åt individuellt i laget. Det är då du skapar något unikt.”
För nästan första gången talades det högt om psykisk ohälsa inom fotbollen förra säsongen, hur ser det på det?
” Det är enormt viktigt att prata om detta. I elitidrotten handlar det ju om att man blir extremt tydligt och mycket bedömd av andra. Om du vill ha en ännu bättre verksamhet behöver man arbeta för att få alla inblandade i en organisation, eller i ett lag, att ställa undan sina fasader, att visa sig sårbar. Men inte sårbar som utsatt eller svag, utan sårbar som i mänsklig, då blir det en styrka och då får du hjälp och blir en ännu bättre spelare och mår bättre som människa. Jag tror att det är mycket vanligare än man tror. För mig är det väldigt nära och personligt. Min egen storebror, Lars, som var tolv år äldre än jag, tog sitt liv 2004 efter att ha drabbats av depression. Han levde hemma hos mig i perioder. Han orkade inte längre. Det jag lärt mig av det är för mig ovärderligt men situationen som lärde mig det önskar jag inte ens min värsta fiende, om jag har någon. Så prata om det. Sök hjälp. Den finns att få. För alla.”
