När träningen i förra veckan drog igång igen efter sommaruppehållet var det tre spelare som stod på sidan under större delen av träningen, men snart hoppas även Kim Skoglund, Patrick Hopkins och Niklas Busch Thor vara av med sina skavanker och tillbaka i spel.
En hel radda Siriusspelare har dragits med skador under våren, men läget har börjat se allt bättre ut och när man kom tillbaka från den tio dagar långa sommarsemestern i slutet av förra veckan återstod bara tre spelare på skadelistan. Samtliga hoppas kunna vara med och bidra under större delen av höstsäsongen, som drar igång med matchen mot Ängelholm på lördag, även om det kan dröja ännu ett litet tag.
Patrick Hopkins hann knappt inleda säsongen i januari innan problemen började. Krånglande ljumskar har hållit amerikanen ur spel hela säsongen, men efter månader av specialistbesök och rehabilitering börjar han nu se ljuset i tunneln.
– Läget är bra, det börjar kännas bättre och bättre. Jag hoppas och tror att vi har hittat nyckeln till den där sista lilla biten. Det kommer att ta ett tag till, men nu kommer jag långsamt jobba mig tillbaka in i träning. De första dagarna var bra och jag har inte haft ont, så det är positivt.
Det har blivit många timmar av springande fram och tillbaka bredvid planen där lagkamraterna tränar fotboll.
– Ja, det är inte det roligaste. Det har varit tufft att jobba sig igenom det, men det är så det är, du måste bli fit igen om du ska kunna spela. Man måste bara göra det, säger han, men är nu hoppfull om att kunna vara tillbaka med full kraft någon gång under hösten.
– Ja, det tror jag. Jag kommer inte att vara redo för de allra första matcherna men jag hoppas att jag snart kommer att kunna vara tillbaka på bänken och vara där för laget om de behöver mig. Alla har gjort det väldigt bra, så mitt jobb när jag är frisk och tillbaka är bara att vara här och pusha folk och vara beredd om någonting händer. Jag tänker inte sätta något datum på det, man kan inte stressa fram något i det här läget. Det har gått så lång tid, jag måste bara vara tålmodig och göra jobbet som krävs för att vara redo när jag kommer tillbaka.
Även Niklas Busch Thor har haft en jobbig vårsäsong, som inleddes med den brutala nedsparkningen som pajade foten i matchen mot Frej redan i den tredje omgången, och fortsatte med förmaksflimmer i hjärtat som ledde till operation. Tillbaka efter uppehållet deltog han de första dagarna i lite enklare passningsövningar, men hoppas snart kunna gå in mer i träning.
– Det börjar närma sig. Det har känts bra nu, vi gjorde ett medvetet val att jag bara skulle cykla i tre veckor för att ge foten lite tid, ihop med hjärtoperationen också. Nu testade vi foten och den kändes bra. Inte hundra procent men bra mycket bättre än vad den har känts innan. Sedan har jag nog en bit kvar till formen. För fotens skull så kan jag nog vara med ganska snart, men det är mer att jag ska komma i form, vilket känns som ett större problem nu när foten känns bättre.
Att mittfältskuggen och lagkaptenen (tillsammans med Calle Nyström) ska kunna vara med och bidra under hösten räknar han dock med.
– Det räknar jag med, och hoppas verkligen. Jag har lite kvar att jobba på men när jag nu kommit så här långt så tror jag att det kommer fortsätta att bli bättre. Då kan jag i alla fall träna, det har jag knappt kunnat under hela våren, säger han, och beskriver vårsäsongen som det tråkigaste han varit med om i karriären.
– Det är kul att se de andra spela, men det är tråkigt att vara här varje dag och inte kunna spela och vara med och bidra, inte bara på matcher utan träningar också. Det har varit skittufft verkligen, en strulig vår, men jag har lagt det bakom mig nu och hoppas att det blir bättre, som det är tänkt att det ska vara.
Kim Skoglund har till skillnad från sin likaledes fotskadade mittfältskollega varit med under större delen av våren. Efter att ha trampat snett i matchen borta mot Värnamo missade dock lagets meste Siriusspelare de två sista matcherna innan uppeållet på grund av en stukning, som visade sig vara värre än vad den först verkade.
– Jag trodde först att det bara skulle ta en-två veckor sådär, men det visade sig vara lite allvarligare. En rejäl stukning kan ta ganska lång tid. Det handlar om att kunna gå max på foten och kunna springa och känna i varje situation att den känns hel. Jag är inte riktigt där än men jag tar steg för varje dag. Innan uppehållet kunde jag bara springa rakt fram, nu kan jag röra mig mer normalt men man tänker fortfarande lite för mycket på det. Nu har jag klivit på lite mer, varit med på kvadrater och väggar och sådär, jag försöker ta steg varje dag och belasta foten mer och mer. Formen känns ändå bra, det var en månad sedan jag spelade sist men det känns som att jag har konditionen kvar. Jag vet inte exakt när man är 100 procent, men det känns bättre och bättre.
Det ska förhoppningsvis inte vara allt för långt kvar tills Kim Skoglund är tillbaka på planen igen.
– Det tror jag inte. Men man vill ju känna att man är 100 procent fräsch, man vill inte vara 90-95 och slå upp något igen, utan hellre ta det lite lugnt här i början och sedan kunna vara med hela hösten istället, säger han.
Det blev bara en förlust på hela våren, men Kim Skoglund tycker att det finns mer att hämta när Blåsvart går in i säsongens andra halva i ett mycket intressant slagläge strax bakom den absoluta toppen.
– Jag tyckte hela laget började sådär. Vi förlorade inga matcher där i början men vi kände att vi inte riktigt presterade på den nivå vi kan. Vi hade några onödiga kryss på bortaplan. Hemma har vi spelat bra hela tiden, men nu tycker jag vi växt in ännu mer i det hela. Vi tror på vår spelidé och vi vill ha mycket boll, men vi har varit lite slarvgia och släppt in något mål på en hörna som sabbat en hel match där vi spelat bra. Sätter vi bara försvarsspelet nu så tror jag det blir en riktigt bra höst, vi har rikitgt bra spelare och många sätt att spela på. Det ser lovande ut.
